Emmahaha

Gud vad kul det var! Jag förstår inte att jag inte tog chansen att vara företagsvärd på Uniaden redan förra året. Jag funderade på det då men sen tror jag att jag tyckte att jag hade så mycket att göra ändå. Förstår inte riktigt hur jag tänkte där. =P

Det var ju mycket att göra, både i måndags och framförallt i tisdags. Men det var sjukt kul. Jag tror det påminde mig lite om Up with People, på nått skumt sätt. Riktigt lång dag, hårt arbete, mycket le, sjukt kul... och så hela rivandet av mässan efteråt bara skrek "strike" (rivande av scen efter show).

Banketten var grymt trevlig... och väldigt intressant ur researchsyfte. Eftersom vi ska ha Diplomeringen på Universum (där även Uniadenbanketten var) så var det intressant att se hur de hade lagt upp det hela, dukning, servering, maten, underhållning... det mesta. Banketten var jättebra men shit vad mycket bättre vi ska göra diplomeringen! ;-)

Shit vad B jag är. 1 månad är inte riktigt okej. Men nu är det dags igen. 

Veckan som kommer:
*Uniaden - förberedelser i eftermiddag, prep, mässa och bankett imorgon. Det ska bli riktigt spännande att se hur det funkar. Men för att vara helt ärlig ska det blir skönt att bocka av Uniaden från min långa To-do-lista för våren.
*Plugga juridik - man borde väl försöka vara en god student och försöka ligga i fas.
*Iksu
*Alpski - det börjar ta form nu. Datumen för Bräntis och Modeshowen är satta.... vilket innebär att det är dags för mig att kontakta företag igen.
*Styrelsen - jaa... för det första måste jag bestämma mig för om jag ska söka. Jag har till på fredag. Som det är just nu ändrar jag mig ungefär en gång i halvtimmen... haha! För det andra, om jag nu bestämmer mig för att söka, så måste jag skriva en motivation.

Det blev ett sjukt kort och tråkigt inlägg men nu när CSN äntligen har kommit är det dags att handla maaat igen! Sweet!

Later later!

Jag börjar smått komma i julstämning. Igår inhandlades de sista julklapparna och slogs in. Idag på förmiddagen kläddes granen till tonerna av Absolute Christmas. ...och inte bara drömmer - det Är vitt, vitt, vitt ute. Kan knappt bli bättre. Me like. =)

Då var det bara packa kvar då. Imorgon bär det ju nämligen av till tjocka släkten (som ju faktiskt egentligen inte är särskilt tjock vare sig viktmässigt eller i antal) i Dalarna. Ohh vad jag har saknat dem! Det kommer bli så bra, som alltid. Jag är überexcited.

På annandagen drar jag sen vidare till Lofsdalen med Nicke, Anders och Kjersti. Sjuuukt taggad över det med. (och det ska bli så skönt att komma bort från ma o pa lite också. De har gått mig på nerverna i några dagar nu =P Tack och lov att jag inte bor hemma längre, eller ens allt för nära!!!!)

Kan ni fatta att vi påbörjar ett nytt årtionde?!?! Jag tycker det är helt stört. 2010. Jag har sagt det förr men jag säger det igen - Går inte tiden läskigt fort?
Iallafall så kommer 2010 bli ett grymt år, oavsett vad jag beslutar mig för att göra, whereever life takes me så att säga. 2010 ska bli det bästa året ever och det ska bli mitt år!

Så - Från mig till er alla: En riktigt god jul och ett gott nytt år!

Vi ses 2010 (för er jag inte ser under det som återstår av 2009)!

När man åker söderut, iallafall på norra halvklotet, förväntar man sig ju att det ska bli varmare. Igår när jag lämnade ett -17-gradigt Umeå trodde man ju att man ju att man även lämnade den värsta kylan. Väl i Stockholm verkade det som om världen fortfarande var på rätt köl. Men vad hände sen?!? Linköping -14, vilket ju visserligen är varmare än det var i Umeå när jag åkte så det kändes ju bra.... tills Sven meddelar att temperaturen i Umeå har stigit till -9! Och idag: -14 i Linkan, -3 i Umeå!!!

Jag velar över en sak. Jag kan verkligen inte bestämma mig. Jag vet inte om jag överväger det jag överväger av rätt anledningar... är det bara hämd och vinstlystnad som driver mig eller vill jag verkligen? Kommer jag klara av det om jag satsar på det? Ska jag vara modig och riskera förlust och hån eller en fegis som inte ens tar chansen? Och vad händer sen? Vill jag binda upp mig så? Hon säger att det är det bästa som hon har gjort, men är det samma sak?

Det värsta är att jag inte vet vem jag prata med, förutom de som jag redan har pratat med. Jag borde prata med ... eftersom han vet precis vad det innebär men jag vet inte hur han kommer reagera på det... om han kommer skratta eller pusha. Jag vet att det är grym möjlighet och ser bra ut för framtiden men alltså... är det jag?!?

Okej okej! Jag vet att jag har sagt att jag vill ha vinter men det här är väl ändå lite överdrivet. Snö, sure men minus arton?!?! Seriöst!

Det är lite ensamt här på Nydala nu också. Båda roomiesarna och Awesome har lämnat mig. Sara och Awe åkte ju redan i lördags (och Awe spydde på Sara på bussen.. åksjuka stackare) men Hanna åkte inte förrän igår. Min tvilling har lämnat mig.

Släpade mig ner till skolan för en sista föreläsning, eller rättare sagt genomgång av vad man bör kunna så här långt in i kursen. Kan ju vara bra att veta om man måste begrava sig i böckerna på lovet eller om det är okej att iallafall ta det litet lugnt. Tyvärr var det inte riktigt så väl att jag kan lämna böckerna hemma men paniken håller sig änsålänge borts. Sen blev det en sväng ner på stan för att fixa några julklappar.

Nu är det dags att städa och packa för imorgon (eller för att vara ungefär exakt om 17 timmar) påbörjar jag min resa söderut! SHIT vad skönt det ska bli! Hoppas bara att jag kommer hem. Det är tydligen snökaos i södra Sverige... det har man ju varit med om förut. Det brukar inte gå så bra för SJ då...

Frukostklubben is the shit! Jag var på en så sjukt peppande föreläsning imorse med Björn Almén, VD för Barista Fair Trade Coffee. Det är en så grymt härlig känsla att efter en timmes föreläsning vara så fylld av energi att det känns som man kan klara precis vad som helst. Då har man lyssnat på en inspirerande människa. Det var lite samma känsla som efter att vi lyssnat på Lord Hastings på KPMGs huvudkontor när jag var där på kick-off. Då lämnade jag salen med en längtan att dra till Arlanda, sätta mig på första bästa plan och dra iväg och dra mitt strå till stacken för att göra världen lite bättre. Kanske är det UWP som spökar i mig när jag lyssnar på sånna här människor. Inspirerad till förändring blir jag iallafall.

Inspiration och motivation är bra när man pluggar. Det brukar inte gå så bra annars. Att tycka det är kul hjälper också och jag tycker macron är grymt kul, framförallt eftersom man får lösa en massa roliga ekvationer! Jag hade inte insett hur mycket jag saknade ekvationer tills jag fick börja lösa dem igen. =D

Och som vanligt när man börjar komma in kursen så var det dags för en omgång tentaplugg igen. Jag förstår inte riktigt hur tiden kan rusa så fort! Det börjar kännas ganska läskigt. Jag vet inte om jag vill åldras i den här takten =P Det är ju bara tre veckor tills jag åker hem för julen! Sinnessjukt! Dock tänkte jag dissa tentaplugget imorgon och jobba istället. Och på grund av det är det dags för lilla mig att sova.

Over and out.

Äntligen har jag nya projekt på gång. Arbetet med Diplomeringen har kommit igång. Vi har sånna grymma idéer och planer för den helgen. Det kommer bli kung! Det roliga med sånt här är att man får träffa på lite nya människor, framförallt om man går i Sekten (som alla andra kallar oss IBPare). Som nu i Diplomeringsgruppen där det är en IBP-rookie, ett gäng SMare och en HLP. Grymt kul!

Är involverad i ytterligare ett projekt, dock lite mindre. Har att göra med kommunen och kommer förhoppningsvis mynna ut i något grymt under Uniaden. Dock lite tidigt att säga särskilt mycket om det. Jag är själv fortfarande lite osäker på vad det faktiskt innebär till 100% =P

Jag har ytterligare ett projekt på gång, ett personligt och än så länge hemligt sådant. Och i det projektets anda tänker jag avsluta detta inlägg med ett citat, ett citat som definitivt ska bli mitt nya livsmotto.

"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid"

När jag var liten och hade läst Tvillingarna hände det att jag önskade att jag hade en identisk tvilling så jag kunde lura folk. När jag blev lite äldre hände det att jag önskade att jag haft en storasyster att prata tonårsproblem med. Och visst har det hänt även senare att jag tänkt att det kunde varit trevligt med syskon av olika anledningar. Just nu är just ett sådant tillfälle. Just nu skulle jag behöva någon som kände mig nästan lika bra som jag känner mig själv. Någon att diskutera mitt liv och min framtid med. Just nu vet jag nämligen inte riktigt vad jag ska göra, vad som är smartast eller mest taktiskt.

Samtidigt finns det ju fördelar med att vara ensambarn. Hela mitt liv hade garanterat varit annorlunda. Bara en sån sak som att fiska med kusin Elisabeth och faster Gitta hade ju inte varit samma sak om vi hade varit en till, eller övernattningarna hos Gitta på julafton. Och framförallt är jag inte säker på om UWP hade blivit samma sak. Hade jag "fått" åka? Hade jag kunnat åka när jag faktiskt åkte? och om jag hade varit tvungen att vänta med att resa hade det ju inte varit samma sak heller eftersom jag inte hade träffat samma människor. Och hade jag kunnat åka till Bermuda i somras och träffat alla de underbara personerna?

Jag vet ju inte hur mitt liv hade sett ut om jag hade haft syskon... och det har ju ändå blivit bra. Jag har ju uppenbarligen klarat mig såhär långt.  så jag ska väl lista ut det här på egen hand också... det kanske bara tar lite längre tid =)

Då var det mindre än en vecka kvar tills utlandsstudieansökan ska vara inne då. Hur långt har jag kommit? Inte särskilt. Och hur motiverad är jag nu när jag har insett att oavsett hur bra betyg jag har, och oavsett hur mycket jag hade engagerat mig i HHUS har jag ändå ingen chans på de "coola" universiteten (dvs. de i Australien, NZ, och USA) eftersom jag inte har varit en International Office Buddy och ätit bullar med utbytesstudenter. Hur kan bullätning och pulkaåkning vara större meriter än att ha lagt ner sin själ och fritid för att få ett projekt inom HHUS att gå ihop?!?

Och USBE gör ju inte saken bättre heller med sättet som de har lagt upp vår utbildning. Hur tänker man om man gör det i princip omöjligt för INTERNATIONAL Business Program (med mer eller mindre krav på utlandsstudier inbakat i utbildningsplanen) att åka utomlands?!? Det är lättare för vanliga civilekonomer att åka utomlands än vad det är för oss. För att vi ska kunna åka utomlands den termin som de har "planerat" att vi ska göra det (nästa höst) så måste vi läsa 150% halva nästa termin. Det enklaste hade ju helt klart varit om de bara flyttat på modulerna i FekB men nejnej, flexibla ska vi inte vara och inte ska vi väl göra det lätt för studenterna.

Idag har jag så äntligen tagit tag i det här med att plugga... och det gick ju som det gick. Åt helvete för att vara helt ärlig. Applied microeconomics är sänt från satan själv. Tentaångesten börjar komma krypande så smått. Igår kände jag bara att jag inte hade grepp på vad kursen innehöll... idag har jag lite koll på det men jag har också insett att jag inte kan något av vad det den faktiskt innehåller.

Varför kan man inte bara vara liten igen och krypa ner hos mamma och få veta att allt kommer bli bra.... eller bara ha nån som talar om för en att man är tillräckligt smart och kommer klara tentan trots tvivlen...

Lite av frustrationen har dock bankats bort under kvällens Punch Out-pass med Sara. Punch Out är grymt när man behöver få ut aggression eller frustration. Och det är fantastiskt jobbigt. Och Sebastians pass är så sjukt bra! =)

Inte idag visade det sig och inte heller imorgon. Svag som jag är föll jag för frestelsen när Magnus ringde imorse och undrade försynt om jag hade skola idag eller om jag möjligtvis kunde komma in och jobba. Självklart sa jag och styrde cykeln förbi universitetet istället för till.

Alltså får Applied Microeconomics vänta (till stor del iallafall) till på torsdag. Försöker dock banka in lite i huvudet nu på kvällskvisten och kanske lite imorgon (yeah right)? Och det är ju alltid trevligt med lite extra cash ;-)

Aja... åter till böckerna... typ. =P

Sitting here on this lonely dock 
Watch the rain play on the ocean top 
All the things I feel I need to say I can't explain in any other way 
I need to be bold 
Need to jump in the cold water...

Sitter i skolan och stirrar ut genom fönstret på det fallande mörkret och det fallande regnet. Deprimerande... Hur kan de ha gått så fort? Vad hände med sommaren? Istället är det redan mindre än två månader till jul! Det går lite för fort...

and speaking of...

Tentapluggandet har inletts... igen. Det känns knappast som att det har gått en månad sen sist. Applied Microeconomics är det som gäller den här gången. Hur kan det vara tenta redan?!? Inte nog med att det faktiskt är tenta snart, vi ska dessutom skriva den i Noliahallen som ligger på andra sidan stan. Inte riktigt okej! För att jag ska ta mig dit måste jag åka två bussar + vandra i 10 minuter. I en del av stan jag aldrig varit... alltså kommer den där 10 minuterspromenaden garanterat bli till 20.

Jag måste även få vara en stolt brorsdotter till min underbara faster, Elvira Birgitta Holm, och uppmärksamma att hennes senaste bok har blivit nominerad till Augustprisets svenska barn- och ungdomsbok. Jag må vara lite partisk men jag tycker hon är så sjukt duktig och har definitivt inte fått tillräckligt med cred för det tidigare. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu och så håller vi tummarna allihopa den 23 november!

(Joshua Radin - I'd rather be with you)

Lördag! Peppar för en runda på E-puben. Förhoppningsvis kommer det vara lite mer drag där än det var igår när jag jobbade. Normalt har vi ju öppet till 02.00 men igår bestämde vi oss för att stänga redan vid ett eftersom det var ca 25 pers på puben (woho!) Men vi var ändå tvungna att storstäda puben efteråt. Tydligen var den hyrd för nått event i eftermiddag där Maud Olofsson skulle vara med och därmed var puben tvungen att vara perfekt städad. Vi städade alltså damtoan, 3 pers, i 1 timme. Väggar. dörrar, golv, toaletterna, speglarna... Tvivlar nästan på att det någonsin har varit så rent.

Jag är ju lätt  taggad att gå ut idag. Om inte annat så för att öka chanserna att stöta på gänget som skulle på 80-talsparty idag. Ludwig i skidoverall storlek 13 år vore oförglömligt! HAHA!

Nej, dags att börja göra sig i ordning. Klockan är redan alldeles för mycket!

Mitt liv är så tomt! Case Competition är över. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv längre! Jag har inget som tar upp all min vakna tid. Jag har lagt ner min själ i det här projektet och nu är det över (eller i princip över iallafall).

Igår small det alltså. Dagen D. Jag var i skolan 06.30, det var ganska dött kan jag säga. Sprang omkring och grejade lite innan det var dags att träffa det första tre lagen 06.50. Förmiddagen rusade förbi, och jag rusade runt i skolan. Boman kallade mig telefonterrorist när jag ringde honom för typ 7e gången (klockan var då bara 12). Rusade mellan de olika lagen, skrivvakter som undrade saker, lag som skulle ha fika, domare, KPMGs monter i Lindell, kontoret and so on and so forth.

Vi fick iallafall fram tre finalister, tre jätteduktiga finallag. Eftermiddagen fortsatte ungefär på samma sätt som förmiddagen förflutit, dock lite mindre stressigt eftersom jag nu bara hade 3 lag att hålla reda på till skillnad från de tidigare 9. Hade dock inte lyckats med nått utan mina kära skrivvakter (och jo ni var visst med i mitt tacktal!!). Finalpresentationerna var jättebra, och casen var faktiskt grymt intressanta, McDonalds (kval) och Christian Dior (final). Det var grymt ovisst vilka som skulle tänkas vinna.

Banketten på E-puben var riktigt lyckad den med skulle jag säga. Dock var det ganska många som fick sista-minuten-förhinder så det blev lite färre än planerat. Men det var trevligt. Jag hade trevligt sällskap vid bordet och maten var superb (som vanligt på E-puben).

Det kändes grymt bra att veta att jag har gjort ett bra jobb. Även om jag fortfarande hävdar att jag inte kunnat göra det utan hjälp från ett gäng grymma människor - Hanna (mitt bollplank), Boman (ja jag telefonterroriserar!) och Ludwig (jag ska skicka trevligt sms i framtiden =P ) och Jennifer som tipsade om underhållningen och ställde upp som toastmaster (och gjorde ett fantastiskt bra jobb!). Men som sagt, det kändes bra att det jag har lagt ner så mycket tid och själ i uppskattades.

Nu känns det dock sjukt tomt och jag har redan börjat diskutera med Boman vad jag ska engagera mig i härnäst. Återkommer när jag vet. =P Jag har ju dock fortfarande KPMG kvar (Uniaden och lite andra aktiviteter) men det känns som att jag behöver nått mer. Borde väl ta tag i skolan igen nu när jag har tid, och även ansökan till utlandsstudier. Och kanske hinna jobba lite. Pengar är alltid trevligt. =)

Nej, dags att sova. Ska upp tidigt imorgon och ta tag i "uppstädningen" efter CC.

Over and out!